johanumea

Fy vad elak jag var mot Greta ikväll. Hon har ju blivit lite äldre och lite mer självständig. Numera händer det allt oftare att hon på promenaderna nosar och undersöker saker utan att bry sig särskilt om vad jag säger eller gör. Det börjar vara dags att lära henne en läxa ... Ikväll på promenaden började hon nosa på något och ignorerade mig då jag kallade. Jag fortsatte gå och såg min chans. Platsen var en korsning med fyra gång- och cykelvägar. Jag behövde inte gå många meter innan jag kunde ställa mig bland j några små björkar i skuggan från belysningen och ändå se Greta och ha uppsikt åt alla håll. Ställde mig och väntade utan att säga något. Efter en liten stund satte Greta fart och sprang efter mig. Men var är husse?? Greta stanna upp och tittade efter mig men såg mig inte. Hon sprang tillbaka och tittade åt de andra hållen. Ingen husse nån stans. Man såg verkligen att hon undrade vart jag tagit vägen och hon var orolig. Efter en stund kom jag fram och klappade om henne när hon välkomnade mig. Hon var verkligen glad över att hitta mig igen :-)